...med datorn. Bildeditering och överföring av fotografier mellan olika enheter. Ute överraskar Marsvädret med en strålande solskensdag och omkring plus femton, mitt i allt.
Jag som hade trott, att kanske svårt, med snöyra och is på vägarna.
Fortfarande lite nervig av privata orsaker. Men försöker jobba på som vanligt.
Rutiner räddar ibland de värsta dagarna. Ibland kliver jag upp och jobbar på natten också, en väninna berättade att hon också gör det, istället för att ligga vaken och vänta på att det ska bli ljust. Hon kliver upp och gör det som hon grunnar på, sa hon. Så långt det går och så när hon känner sig lite trött igen så går hon tillbaka och sover en stund till.
Hon känner sig inte konstig eller dum för att hon är uppe mitt i natten, sa hon. Vem behöver veta när hon är uppe och pysslar, bara hon får det gjort, det där som hon kom på att borde göras, eller som hon fick lust att testa.
Kanske att jag tänka på min morfars mor som en väninna. Vi gör en tidsresa. Det är ganska roligt idag med internet och sökmotorer. Vad mycket man kan få reda på, utan att behöva åka ångbåt över Atlanten.
Det som jag undrar över är hur fick den tidens emigranter pengar till tåg- och båt biljetterna. Kanske att de jobbade sig fram? De hade kortare anställningar, "snuttjobb" eller lärlingsperioder innan de nådde hela vägen fram dit de tänkt sig? Hur kändes det för syskonen och föräldrarna som blev kvar på hemgården?
Det svåra måste ha varit att man kunde inte riktigt veta om man någonsin igen skulle återse dottern, eller den unge man som med resväskan packad vandrade iväg mot landsvägen.
Reste de för att möta någon, eller reste de tillsammans, ett litet gäng ungdomar från hembyn?
Kanske var det rykten om krig och sämre tider som fick dem att välja resan, framför att stanna hemma på gården?
Kommentarer
Skicka en kommentar